Den första multinationella bankrörelsen i stor skala drevs av tempelherreorden under medeltiden. Man förvaltade med stor framgång andra människors pengar och tillgångar. Det gick att sätta in sina guldmynt i säg Paris, få ut en check på beloppet, och slippa ta med sig kontanter på en riskabel resa till främmande land, exempelvis Jerusalem. På plats i det nya landet kunde checken växlas in till pengar igen. Förmodligen är denna bankrörelse fortfarande en av historiens mest framgångsrika trots att man var pionjärer.Några hundra år senare var det vanligt att man lämnade tillgångar i guld och silver till närmaste guldsmed för säker förvaring, mot en smärre avgift förstås. Man fick ut ett så kallat certifikat på beloppet i fråga som kunde växlas in när som helst. Så småningom märkte guldsmederna att dessa guldcertifikat började användas direkt i transaktioner människor emellan då man slapp besväret med växlingsoperationer. Papperssedeln var född. Man kunde då börja låna ut delar av det deponerade guldet och silvret mot ränta. Till slut uppstod även inlåningsränta för att locka till ännu mera insättningar. Detta var embryot till dagens "moderna" banksystem med en sorts sedlar som hade ett underliggande värde i ädla metaller. Så långt allt väl.
Sedan gick det illa och vi plågas fortfarande av sviterna av detta. Man började givetvis ge ut guldcertifikat utan säkerheter i deponerat guld. Kriminellt bedägeri kallas detta på ren svenska och ingen lär väl invända mot det. Ett upplägg av denna sort fungerar så länge förtroendet för systemet finns kvar och det inte blir en rusning efter insatta tillgångar. Förr eller senare sker en rusning, och det med hisnande 100 % sannolikhet, mot ansvariga för alla dessa konstruktioner med låtsaspengar. Inga papperspengar skapade av ingenting överlever alltså i längden. Hur länge systemet klarar sig beror på hur sofistikerad produktionen av låtsassedlar är. Det var kriminellt på den tiden men är det icke längre. Bankerna fungerar precis så här idag och backas upp av regeringar och centralbanker.
Kanske dags att förklara hur dagens finanssystem genomför samma bedrägeri som guldsmederna gjorde med falska guldcertifikat. En stat ger sin centralbank den lagliga rätten att trycka upp hur mycket pengar som helst. Framgången är given eftersom medborarna ges rätten att betala skatter med sedlarna men ännu viktigare, man får reglera skulder med dessa papperspengar. Den pricipen är lätt att begripa. Ingen stat klarar någonsin av att leva på de skatter man kan pressa ut av medborgarna. Man behöver ständigt mer pengar för att hålla vissa människor och grupper på gott humör så man kan behålla sin makt och man behöver pengar för att driva krig och annat. Man trycker alltså hela tiden upp nya sedlar och skuldsedlar (obligationer) för att klara sina utgifter och för att vid behov stötta banker när förtroendet för dessa sviktar. Ett mått på hur stor överproduktionen av pengar är står att finna i inflationens storlek. Det finns bara två saker som gör att detta system med låtaspengar inte kollapsar väldigt snabbt. Man måste ha tillväxt i landets ekonomi men även tillväxt i ekonomins produktivitet. Då motverkar man inflationen och förlänger systemets livslängd. Därför inträffar det något ytterst märkliga när ett land närmar sig nolltillväxt. Det blir snabbt stora ekonomiska problem. Och hamnar man på minsta minus går det ännu snabbare utför. Om man funderar djupare på saken borde det egentligen vara ganska ointressant med några års nolltillväxt eller sämre. Så är det icke! Våra länders ekonomier är byggda på oroväckande lösan sand!
Vi får titta på de vanliga bankerna för att förstå hur dessa bidrar till hur det bräckliga korthuset med låtsaspengar är konstruerat. Det är inte bara centarlbanker som skapar nya pengar. I vanliga banker skapas det också mängder av låtsaspengar ur tomma intet, helt lagligt och med statens goda minne, och det är ingen som funderar över det i goda tider. Det är när det börjar försvinna en massa låtsaspengar ut i ingemansland, í dåliga tider, som det snabbt kan gå väldigt illa. Här kommer en förenklad bild av hur detta märkliga bedrägeri fungerar.
Fractional Reserve Banking.
I ekonomi innebär fractional reserve banking att banker bibehåller endast en mindre del av alla pengar som deras kunder har deponerat hos dem, oftast för att istället kunna låna ut eller investera resten av pengarna på egen hand i syfte att generera inkomster. Detta är idag standard inom bankväsendet världen över och har praktiserats åtminstone sedan medeltiden.
Säg att jag sätter in 1 miljon i SEB, gud förbjude att det hände i verkligheten. Då lånar banken ut 90 %, eller vad det nu är exakt, av den summan. Någon annan har nu 0,9 miljoner. Den summan har nu faktiskt upstått ur tomma intet och har tillförts den totala mängden pengar i samhället. Inte nog med det. 90 % av de 900 000 som tillförts penningmängden kan lånas ut igen och så vidare. Det innebär i slutändan att maximalt 10 miljoner har skapats ur tomma intet på grundval av min initiala miljon. Nu känns plötsligt inte min miljon vidare säker längre då den är någons sorts säkerhet för en utlåning på 10 miljoner i andra änden. Om dessa 10 miljoner dessutom lånats ut av SEB i Baltikum av en överbetald och inkompetend blondin börjar jag bli allvarligt oroad för min miljon.
Det värsta som kan hända i detta läge är att jag tar ut min miljon och lägger den hemma. Då måste banken låna den miljonen av en annan bank ända tills någon annan kan förmås att sätta in miljonen i banken. Kan man inte det måste riksbanken gå in med pengar. I USA var det så illa att vissa banker lånade ut pengar med en faktor 30 till 50 och hade alltså bara ner till 2 % med papperspengar i botten. Dessutom är enorma belopp utlånade utan minsta säkerhet i botten (kreditkort).
Banksystemen i alla moderna länder är uppbyggda som bräckliga korthus. I princip fungerar hela finanssystemet som ett Ponzibedrägeri eller pyramidspel eftersom vinnarna på systemet är färre än de som betalar. Man måste hela tiden sätta in mer pengar i ena änden av systemet än man tar ut i den andra. Samtidigt blåser man upp ett skuldberg baserat på fiktiva pengar som inte finns i verkligheten. Så länge det finns förtroende för systemet, alltså en tro på att skulder någon gång kan betalas tillbaka och att tillgångar kan tas ut ur systemet vid behov.
Nu har det finasiella systemet kollapsat fullständigt. Det visade sig inte finnas tillräckliga säkerheter för de enorma skuldberget. Då vill ingen längre ha pengar i banken utan statliga garantier. I USA försvinner det 10 gånger mer pengar i tomma intet än vad Federal Reserve förmår trycka nya och pytsa in i bankirernas valv och samma sak sker mer eller mindre i hela världen. Man försöker alltså desperat på igång pyramidspelet igen och då krävs det inflation för ny nettoproduktion av låtsaspengar i bankerna (här betyder inflation att tillgångsvärden som är belånade stiger i värde), ekonomiskt tillväxt och produktivitetsökningar (skapa förtroende för låtsapengarna i bankerna).
Eftersom systemet är en bluff från början måste det kollapsa förr eller senare med 100 % sannolikhet. Det är det som har skett nu och alla försök att blåsa liv i pyramiden förvärra bara situationen och det har jag tjatat om på bloggen i ett halvår minst. Det är bara att titta i vårt eget land den senaste veckan. Ska vi överlämna vår framtid till den sortens patetiska och giriga typer som styr i SEB och fortsätta som förut? Det är att bygga liv och samhälle på mycket lösan grund.
Istället måste systemet reformera från grunden.
- Våra låtaspengar, sedlar och mynt, måste få ett underliggande värde igen som på de ärliga guldsmedernas tid. Behöver ju nödvändigtvis inte vara guld och silver. Tvingar regeringar att hushålla med resurser som finns när de inte kan producera låtsaspengar i form av sedlar och obligationer.
- Fractional Reserve Banking måste upphöra. Inga pengar får skapas ur tomma luften i bankerna. Detta system är bara nödvändigt när länder industrialiseras från grunden och tilllväxten är stor.
- Lån får bara ges med fullgoda säkerheter som på de ärliga guldsmedernas tid. Det innebär att man får spara ihop till teven eller thailandsresan när kreditkorten försvinner. Det innebär att man man måste nettospara ihop minst 30 % av summan vid köp av bostad. trist men sunt.
Alla de här 3 punkterna tillämpades delvis förr i tiden. Till och med jag minns hur man fick lära sig att spara ihop till något innan man köpte det! Det är därför systemet med låtsapengar fungerat så länge. De är när man helt och hållet gått över till låtsaspengar som kollapsen av systemet har påskyndats de senaste åren. Nu är domedagen här för alla av oss.
....
Vad hände då med allt guld som temperiddarna samlat på sig? Den frågan sysselsätter fortfarande oräkneliga skattletare världen över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar